Vådaskott av Niklas Nenzén
sanddynen lägger sin natt över viken
alla vänder hem igen
hon tappar en fjäder för en stund
där de skulle mötts
de som vann över kriget
på den hemliga cisternen
med tre jack i skrovet i stället för sju
en för varje uppgift
den diaboliska mördaren
sandkatten med pälsen av glas
det finns inget annat kvar
av förortens upplysta trädgård
än de som hållit hennes hand
och fötts där på kullen
med bröstet fullt av tid och gått hem
så går de trappan ner bakom huset
in i kvällens blåa kött
och solen är bara en svältande tungas
minnesspår i marken
det fanns inga fönster åt den här sidan
annat än sidengardiner och fåglars sång
det behövdes inga tak där tornrum skulle byggas
upp mot trädkronor och månromanen utanför
det fanns en kanal ner i sjön ändå
där ditt ansikte tappats på guld
de följde golvets lutningar
utanför balsalar och stängda kök
fast de inte borde dansat
om korridoren tar slut
är de tvungna ut i trädgården
där rönnen är sin rödaste sort
och nötväckaren har tystnat
ett gömsle
där trådar
vecklas ut till en stig
en häst red i klänningens reva
2009
