Home - Texts - Galleries -Other media- Links - Contact

 

 

Den Nya Människan



Surrealistgruppen i Stockholm iscensatte på nyårsafton 1993 en lek på temat Den Nya Människan. Vi samlades på ett kafé, kastade varsin pil på en Stockholmskarta och skingrades sedan för att bege oss till platsen där vår pil landat och där söka ledtrådar till den Nya Människans gestalt och framträdande. Några i gruppen, som inte var med vid tillfället, gjorde experimentet något senare, liksom Eric Bragg i New Orleans, USA samt surrealisterna i Leeds, England. För våra vänner i Leeds fick leken en betydelse som vi aldrig kunnat ana: genom att konkret relatera deras redan rika kollektiva experimentering till rummet och till deras egen stad, tycks den ha blivit avgörande i själva bildandet av deras surrealistgrupp.

Johannes Bergmark hamnade vid dansmuseets och Folkets Hus' kvarter i Vasastan och noterade en svåråskådlig informationsmängd ur kvarterets alla institutioner, butiker och t o m en upphittad dagstidning. Tematiskt grupperade han sedan alla dessa detaljer enligt följande: 1.Uppror, 2.Internationellt, 3.Flygande, 4.Underjorden, 5.Gudar etc, samt 6.Instängdhet.

Carl-Michael Edenborg kastade sin pil i Riddarfjärden, strax utanför Söder Mälarstrand vid Ivar Los park, där bl a ett rött fyrskepp låg, och ett rostigt athanorliknande föremål stod på kajen (Athanor= den alkemiska ugnen). En vecka efteråt vandrade han över isen och besdökte platsen som pilen verkligen markerade - där hade någon skrivit NADJA i snön (vilket läsare av André Bretons Nadja igenkänner som första delen av det ryska ordet för hopp).

Mattias Forshage kastade också pilen i vattnet, i Årstaviken utanför Tantolunden - träffpunkten markerad av en grön prick i farleden. Där noterades framför allt båten "Frifararen", en pyramidformad hög med lysande turkos snö, skratt- och fiskmåsar i vinterdräkt som blev kallade tärnor, samt det faktum att huvudpersonen i Arne Mattssons otäcka film "Dockan", en frustrerad nattvakt som lever ihop med en stulen skyltdocka, håller till i en stuga i Tanto.

Li Anna Häggblom hamnade, som hon befarade, på Stureplan, där ganska lite av intresse fanns. Dock, när hon återvände dit i drömmen sögs hon upp i ett rymdskepp. Strax därefter inträffade dödsskjutningarna i krogkön vid Stureplan, som otvetydigt hade med den Nya Människan att göra.

Bruno Jacobs kom till Klara Norra Kyrkogata och fotograferade följande: 1. Graffitin Ciao riktad till centralpostens mekaniserade kommunikation, 2. Klara ögon (optikerskylt), 3. Indianstaty med blicken riktad mot fjärran, 4.Blåmannen (skylt i dörr; även kvartersnamn) och 5.Människofigurliknande klotter. Utifrån detta fastnade han för "blåmannen" (som också fanns i Eugenio Castros målningar, en dikt av C Werner och en mongolisk saga som handlar om en blå man och även syn) som avgörande förebud om den Nya Människan.

Christian Werner fick gå till det kungliga slottet, där åskledarutrustning och annat gav associationer år homunculi-tillverkning.

Aase Berg vid Adolf Fredriks kyrka, Ilmar Laaban på Östermalm samt Petra Mandal vid Högalidsgatan på Söder har inte rapporterat något som de funnit väsentligt.

Till lekens förutsättningar hör ju den naiva nyfikenhet som gör det nöjligt att uppfatta ganska triviala iakttagelser under en godtycklig stadspromenad som ledtrådar i närmast kriminalteknisk bemärkelse. Vi ville närma oss "Den Nya Människan" på ett förutsättningslöst sätt, utan några skygglappar från förväntningar om att den skulle fylla en bestämd politisk, filosofisk eller andlig funktion. Och kontrasten mellan begreppets utopiska laddning och de tillfälliga observationerna är naturligtvis slående i våra futtiga resultat. Även om enstaka rapporter är mer upphettade så är de så olika i metodik och ambitionsnivå att få trovärdiga samband låter sig utläsas. Tvetydighet och föränderlighet är framträdande. Något samband kring konceptionen av nytt liv löper genom den alkemiska ugnen, homunculi-tillverkningen, rymdskeppskidnappningen och dockan, och vidare på en abstaktare nivå med hoppet i namnet Nadja, fyrskeppet, rymdskeppet och Frifararen. Starka färger är karaktäristiskt för flera svar.

Men detta är ett oerhört magert resultat. Leeds-surrealisternas resultat är långt mer givande genom att de i sin uppskruvade känslighet snarare frammanar aspekter av den Nya Människan i sin egen aktivitet än som vi bara försökte registrera tecken. Men projektet är ännu inte avslutat...

(Mattias Forshage)

(Ur Stora Saltet Nr 2, Sept. 1995)

 

 

Home - Texts - Galleries -Other media- Links - Contact