Home - Texts - Galleries - Other media - Links - Contact


Text skriven för en bok med bidrag från den internationella surrealistiska rörelsen, utgiven av surrealistgruppen i Paris.


"INGEN MUSIK!"

Johannes Bergmark


"Ingen musik!"Alltsedan de första surrealisterna anammade Chiricos utrop har denna fördom uppfattats som surrealisternas "officiella", och mötet mellan musik och surrealism har varit fragmentariskt, splittrat och okänt. Dock har en lång rad surrealister djupt engagerat sig i musik, som intresserade lyssnare, musiker, instrumentmakare, komponister, improvisatörer, filmare, teatermänniskor och koreografer.

En del har också skrivits om ämnet, mer eller mindre bra, ofullständigt eller nydanande.

De aspekter som då nämnts är musikmakarens surrealistiska möjligheter att spela med det akustiska minnet eller omedvetna, om inspirationen, inlevelsen, parallellen mellan automatism och improvisation i jazz och fritt improviserad musik, om musikaliskt kollage, om drömmen som modell för instrumentbygge, om vardagsföremåls och vardagsljuds ljudpoetiska möjligheter osv. Det är tydligt att surrealismens principer och uppfinningsrikedom gör möjligheterna lika oändliga inom musiken som inom andra områden för mänskligt uttryck och verksamhet. Och lika lite som inom andra "konstarter" finns någon enskild linje eller princip som är "den" surrealistiska. Vi måste ställa samma moraliska och frihetliga krav på alla, musiker eller inte!

Jag tycker dock inte att vi alltför glättigt bör anamma all musik och andra "kulturella uttryck" - lika lite som vi alltför lättvindigt bör avfärda all "officiell" kultur som borgerlig eller miserabel. Vi kan bedöma människor både efter deras intentioner, deras intelligens och deras fantasi. Kommersialismen och personlighetsmarknaden hotar allt.

Jag ser varje konsert, egna och andras, som en mänsklig handling där allt i sammanhanget har en innebörd. En konsert är en social tillställning där alla närvarande utforskar, bekräftar och hyllar eller firar det de är och vill vara, och man kan tolka händelsen som helhet som radikal eller konservativ, befriande eller förtryckande, visionär eller fördummande, kommunikativ eller auktoritär. Att begränsa synsättet eller förhållningssättet bara till ljuden motsvarar inte det faktiska skeendet. Ljud utan sammanhang har ingen mening och är inte musik. Att musik kan vara så oerhört engagerande borde få oss att förstå att det har med helheten av vår organism att göra, vår kropp, ande och våra relationer till allt. Vårt sätt att relatera och ljudens sätt att relatera är paralleller och associerar mycket lätt till varandra.

* * *

För min egen del har engagemanget i musiken hängt nära samman med nyfikenheten på ljudens underlighet, jag har ständigt varit på jakt efter äventyr av det oförutsedda och svårgripbara.

Detta har också hängt samman med lusten att vidröra fysiska föremål, att relatera min kropps behov av sensuella äventyr med attraherande föremål och material som jag valt att bygga mina instrument av eller att spela med på lika villkor som andra instrument.

Äventyret har ytterligare iscensatts genom att improvisera, helst tillsammans med andra, men också gärna med mer eller mindre motsträviga material vilka inte tillåtit mig att ha total kontroll över färdvägen.

Vad gäller skriftens och röstens användning har jag roats av att låta språket brytas upp i mindre enheter där betydelsefragment omkullkastats med improviserade medel och närmat sig ljudets och musikens område.

På senare tid har jag alltmer haft lust att låta ett fåtal ljud "ockultera" sig i längre tidsrum för att ge dem chansen att föda sitt egna liv, att bli egna gestalter och väsen.


Johannes Bergmark
Kontakt (Bergmark).
Denna sida uppdaterad 11 april 2012.

Home - Texts - Galleries - Other media - Links - Contact