Home - Texts - Galleries - Other media - Links - Contact

 

 

Sebastian Osorio


 

 Otydbara tecken

 

Det är betungande att röra sig med så ogripbara begrepp,

och de blir därför oftast så flyktiga att de deformerar händerna.

 

 


 

 


CCXXVII. De Otydbara Tecknen
Tyst är den motsägelsefullhet som består av sanning,
vid stranden av det gröngrå isbergens innandömen, förleds i rader av avhuggna händer
genom att underteckna avtalet försäkrar jag dödens närvaro för framtidens varbölder
(men den sista dörrens öppenhet är upptagenheten och)
det är som att lära sig multiplikationstabellen utantill
ugglan sitter liksom och sover innanför kudden, förfryser i sin ensamhet
och i floden vaknar de fördömda och deras skrik hörs till månen
tyst är sanningens framförande i en värld,
djupt i mörkrets masslösa tyngdfält svingas yxan över krökta ryggar,
och ljusets beskaffenhet är nästan inte dimmans mantel på havets yta.
tillägg1.1 första paragrafen;
råder situations varaktighet i det ovissas belysning,
det förflutnas stagnation i byråkratens sprängda öga = överensstämmelse, granit
brusten vattenblåsa i byrålåda, ingraverat till det namnlösas minne
och fiskstimmets återkomst till livets metod. förglömd.
tyst är sanningens megafon i båggångarna, stilla är luften
mörkret ska tala ur materians konsistens, rummets kategorier (korridor, fallucka..)
(jag är vattendroppen, jag samlar ihop mig i tidens sprickor
återkomsten av det osedda, bortom liljans författning och deklination
verklighetens förankring, i ett skåp av fruktan
åter siktens klarhet, blodbestänkt klänning i gryningen, vid speglad sjö).
1996.
efii7f9irPW36R2, och klarare ögon som spirar i samma död.

 

 


CCXLII. Egentligt Innehåll
Intet spår utav en djupare liggande hemlighet
Betungande är att bära ingenting en given sträcka
Hånflin bakom ryggen på auktoritetens gris
Men en yxa mellan ögonen vore ocksa belysande
Släng lärdomens bok i oceanen av befriade bubblor
En hålighet mindre, en droppe av verklighet
Och upprättat huvud på den ändlösa stigen.

 

 


CCXLIII. Diffusion
Ett komprimerat organs svullnad i bröstet
Ensamheten bidar sin erforderliga tid
Och det råder frid i varböldens sal
Förebådande skrik från osäkerhetslådan
Blödande öra virvlande i gångar utan ljus
Lyssna till klangbotten i dess eko (som säger)
Avstå befrielsen för ovisshetens kval.

 

 

CCXLIV. Namnlös
Ditt nervsystems förgreningar kan du reda ut själv
Men egentligen är du endast ensam
I den oformliga plattformens famn
I den eviga återkomstens ringlande älv
För i pärlsnackans skal hörs det bara brus
Och den åtrådda sanningen bär inget namn

 


 
CCXLVIII. Anti-Emanation
Nattens krökta valv har rest sig över min kudde
Och vinterljuset retirerar sig mot origo
Barriärer mot omvärldar och infiltration
Den enda neuronen i Schwarschild-arean
Släpper in krypande död som en trojansk häst
Och min hjärna fylls av ingen funktion.

 

 

CCLXI. Plankton
Undervatten, vattnig mossighet, med senig avlagring
algspår på strandfjället,
strömmingvirvels residens och ytspännvid
De resonerar kring krabbskräck
sprider sig som osynligt kväve
grundvalen, fjäderlös ansamling utan irriterande ryggrad
stigande bubblor och delikata bottenslampartiklar
utsugna ur den ruttnande dykutrustningen
Familjen av ohjäpliga motståndare till näringskedjan
cykloplösa hybrider och musikaliska kloner,
förgreningar av sympatiska anomalier
och respektabla exemplar utan lufttuber,
gömmer sig under plantors blad och droppars baksidor;
oräkneliga rop nedifrån det underbara flödet.

 

 


CCLXII. Embryo (Reviderat)
?- Skrik genom pölens innehåll,
>Matsträngens fläskiga Slem
Förvärvad (under krigstid);
beskyddande (akvarium-kupa);
studsande som en Förlorad Boll
på glaciärens vidder.

 

 

 

 

 

 

 


 

 


 

 


 

Home - Texts - Galleries - Other media - Links - Contact