Home - Texts - Galleries - Other media - Links - Contact

 

 

"Mattias Forshage"


 

 Om de fyra rörelserna 


 

 

Jag och Emma arbetar som talangscouter. Vi måste
hitta nycklar till olika aspekter av poesin.

 

§1
Hur ska vi närma oss DEN ASTRONOMISKA POESIN? Vi
kastar pil på en karta, och det leder oss till en
spelhall i en källare på Norrmalm (kvarteren
strax norr om Hötorget). Det är trångt och rökigt
därnere och folk står i kö på ett för oss
ogenomskinligt sätt. Alla verkar stressade och
irriterade utom en person, en proper yngling av
oscarianskt snitt, som står och med ett
monumentalt lugn har blicken stadigt fäst i
fjärran och viftar elegant med fingrarna, som
hörde han sfärernas musik och omsatte dem
simultant till pianopartitur. Är mannen Hinke
Bergegren? Nej det är Jonas Enander!

 

§2
Nästa punkt är DEN HISTORISKA POESIN. Nu har vi
redan etablerat ett arbetssätt. Källaren vi
kommer till denna gång är dock enorm, nästan som
en underjordisk stad, eller åtminstone som
Hötorgshallen eller gamla Skärholmens
loppmarknad. Det råder samma sekelskiftes-Walter
Benjamin-stämning där, och ymnig tobaksrök och
kött blandas med ångvisslor och andra
järnvägsattribut. Långt bak i en kö står en
kvinna i enkel svart klänning och långt mörkt hår
och bär ett mystiskt paket i famnen, det kan
förstås vara en bomb men det kan också vara ett
köttstycke. Kvinnan är Eva Kristina och den delen
av uppdraget är löst.

 

§3
Med så mycket avklarat måste vi också vila. Vi
slår oss ner på en gräsmatta i solskenet. Ett
överdrivet prasslande påkallar vår uppmärksamhet.
Det visar sig att det är en skata som hårdhänt
banar sig väg i ett slybestånd, det ser ut som
den är ute just efter att klämma kroppen mellan
slanorna. Ja så som järven enligt legenden gör i
trädklykor för att kunna fortsätta äta i
oändlighet. Men i skatans fall ser det snarare ut
som någon form av masturbation. Jag föreställer
mig ett mellanting mellan skatan och järven som
en tjädertupp som åbäkar sig mellan älgbetade
aspar, men Niklas förebrår mig strängt för att
det är en alltför privat association. Vi förstår
snart att skatans scen är DEN KINETISKA POESIN.

 

§4
I nästa djupdykning vet vi inte längre vad vi är
ute efter, men under torget finns ett skyddsrum,
där barnarbetare sitter uppradade vid symaskiner.
De är alla flickor med långt grönt hår, och hela
scenen har något självlysande grönt över sig, men
det är likväl lätt att skilja frisyrerna från
sytrådarna som löper upp till en gemensam punkt i
taket. Flickorna blinkar till oss i samförstånd,
och jag gissar att de alla är klonade döttrar
till superhjälten Polaris, magnetismens mästare
(och Magnetos dotter). Tydligen är detta DEN
EKONOMISKA POESIN. Det visste vi inte att det
fanns en.


 


 

 


 

Home - Texts - Galleries - Other media - Links - Contact