Home - Texts - Galleries - Other media - Links - Contact

 

 

Eva Kristina Olsson


 

 ur Hästfångare (2009)

 

 

 


 

/.../

 

Sten
― Jag är hungrig
Avla
― Här finns ingenting att äta  Jag
är också lite hungrig  Jag har
några smultron under mitt släp
Sten
― Vi ska fånga hästen
Avla
― Ja  Men fångar du honom måste
du hålla honom fången  En kvinna
vet du inte vad det är inte heller
en häst  En kvinna och man
är av samma kön  Håll mig fri

 

 


Jag känner mig inte så hungrig
längre  Det är snart natt  Jag
sitter i natten och försöker se
bären på busken  När jag känner
deras lukt genom nattluften
försöker jag ge mig till dom
som ett bär utan namn  Mitt
namn vill jag ska rinna
ut genom mina mungipor
Sten
― Jag är hungrig


ljuset lämnar allt
att dela sig i ett
hårlika fall
avsatser av vingar

 


/.../


för att helt befria dig från mig
och göra mitt medvetande
ovetande medvetet
igen
är denna smala klänningskjol och
ärmar
jag aldrig kommer kunna lämna
eller döda dig och mig
och aldrig kommer kunna lämna
med denna höga hals som i
ryggen går upp i vinge ; hår
är min du av ejderfjun samman
bundna korsklänning

 


Ockral natt
hänger samman
ejderhuvudet med
ejderstjärten i
hans och hennes
tecken under hårbollarna
i den tolfte mänskans
från sin lagda kropp ; ejderflimmer
jag simmar bland ejdrar
de sänder ut meddelanden i vattnet
där det står ; HÅR LÄGG UT

 


ejderfjäder LÄGG UT
och befria med håret i flätan
av foten håller i fjunet
av ejderbrosket bryter i håret
i
BROTT
en ung kvinnas kropp
tar gestalt ur denna
massa.
Hon ligger på bordet i
rådsrummet
i väggarna framtonar ejdrar
en del helt nära andra längre bort ;
ejderflimmer

 


en ejder bryter genom väggen
och upplöses i rinnande vatten
som lämnar kvar hårslingor och skrik som
stöter
mot
ett helt slätt ansikte
utan ögon näsa mun
det finns bara ett litet hål i mitten av ansiktet
med trådar till mänskorna vid bordet
― ska jag stå hängande med jorden mellan tänderna
plötsligt hänger kvinnan i korsklänningen i taket
bland mögelögonen

 


ejdern utvecklar trådar
väv hår flätning inflätning
i trådarna
ALLT flätas in i en boll
slags boll ; klot

 


/.../

 

Avla
― Jag äter mitt namn av mitt namn  Ner i
himmelsjorden böjer jag mig Jag heter såsom
blommorna på marken  Mitt släp är mitt avstånd
från jorden  Kom och ligg vid mitt släp denna natt
den är kall
Loves rörande händer över släpet
― Häst  häst  häst  häst

 

Avla
― Jag hade en gång en liten häst  Hästen
var lika stor som jag  Hästenhade mig  Men jag
växte och blev större än hästen  Då fick någon
annan min lilla häst  De rullade runt över stenarna
De sprang och jagade varann  Hästen låg
bredvid pojken i gräset  Hästen bet av blommor
och la över pojkens kropp  Till slut såg vi
ingenting mer av pojken  Pojken plockade
blommor och la över hästens kropp  Till slut såg
vi ingenting av hästen  Hästen var försvunnen
Vi kunde inte hitta hästen
Zinkflak flytande längs labyrintparken
Hästens hår blött smetandes mot kroppen i
Belsebubfontänen

 

 


Sten
― Var är hästen
Love
― Var är hästen
Lina
― Var är hästen
Jag såg honom här alldeles nyss  Hans hår
föll in i hans kropp  Han stegrade sig när jag
närmade mig  Så blev han lugn och log  Sen
snurrade han runt runt  snabbare och snabbare
Han ställde sig på bakbenen och öppnade sina
läppar
Han bad mig täcka sitt ansikte med blommor
Jag täckte hans ansikte
Han bad mig täcka sin sida sneda hals med blommor
Jag täckte hans sida sneda hals
Han bad mig täcka sin mot himlens mark vända länd
med blommor
Jag täckte hans mot himlens mark vända länd
Han bad mig täcka sina bakre hovar med blommor
Jag täckte hans bakre hovar
Han bad mig täcka sin mot blommorna vilande
buk med blommor
Jag täckte hans mot blommorna vilande buk
Han bad mig täcka sitt hår med hans hår
jag täckte hans hår

 

Sten
― Och hästen var borta
Lina
― Och mina vingar föll in i min kropp
Love
― Häst  häst  häst
Sten
― Här blev marken lämnad
Avla
― Blommorna vände bort sina blad

 


/.../

 

Ynglingen stiger upp på Lejonstatyn för att
tala
Under Avlas släp ligger Love och Lina


Sten
― Det var en god häst
Avla
― Vi ttuggade hästen med tungan tills hästen
var försvunnen
Sten
― Var är hästen nu
Avla
― Hästen är under mitt klänningssläp
längs med häcken
jag går  jag går
till andra sidan i ovalen

 


/.../

 


 

 

 


 

 


 

Home - Texts - Galleries - Other media - Links - Contact