Home - Texts - Galleries - Other media - Links - Contact

 

 

Christian Andersson


 

 Brott mot fyrkantingen

eller nån slags halvautomatism 

(publicerad i Berätta en saga sa hon nr 2, 2001)

 

 


 

 

Bredbandsblomman dök upp först endast
för att lemlästa tandlösa byar i utkanten
av den vibrerande oro eller irritation som streckade
kartböckerna. Lantmätare hittades tystade bredvid
sina meridianer i tomma villor och kustbodar.
Verktygen glömdes kvar på de övergivna tomterna
och stelnade kakelorganismer intog lusthusen.
De rådlösa spåddes fyrkantiga trädplantager som
kunde döda solen, och de vann kampen om vem
som skulle beundra framsteget. Männen med
byxor och keps glodde in i långsamhetens knakande
gift. Träden höll sig samman med laser och växte
på 80 år tre varv förbi och kring de män och
kvinnor som satt bakom gardinerna och kokade
kaffe. Träden överskred dem och såg dem som sina
barn och döda planeter, platser deras rötter kunde
växa in i när kyrkogårdarnas alfabet utrotats
ur deras leder. Bredbandsblomman stoppade klottret
och försvann, men kvar var skogen, astmatisk
och värdig, i djup migrän över det tillbakakallade
mötet. Vresigheten och stormen nalkades dess fibrer
men utan ett jävla ståhej överbryggade skogen allt
med lego. Solen kunde återigen upprätt blicka ut över
det nya framstegets mage; radband av plast och snödrivor.
Allt smalt ihop till bostäder och promenader och
ingenting har hänt. Möjligen en fluga.


 

 


 

 


 

Home - Texts - Galleries - Other media - Links - Contact